inget jävla nonsens

Kom på att denna blogg inte är så personlig på det planet som jag vill att min aldeles egna specifika blogg om just mig, ska vara. Så jag tänkte att jag kanske kunde dela med mig av några tankar/saker som flyger runt i huvudet på mig som jag inte vet om ni vet eller ej.
Påbörjade detta inlägg någon gång innan jul på min dåvarande blogg, men lade det sedan åt sidan i utkastet innan det publicerades. 3 punkter stod nedskrivna: 
 
• Min största förebild i alla lägen är min mormor. Hon var allt jag vill bli. Hon är den enda person i hela jävla världen som jag aldrig skulle kunna tröttna på, som jag aldrig velat något illa, som alltid hjälpt mig på sitt egna vis. Hon var så sjukt, jäkla, fantastisk att jag önskar alla fått träffa henne. Så vis, så förstående, så förlåtande, så klok, så smart, så positiv, så genuint vacker. Så mycket hon har lärt mig, så roligt vi haft ihop, så mycket jag saknar henne och önskar hon fått se mig växa upp till den jag är på väg att bli. Så tacksam och jag är för att fått vara och fortfarande är en del av hennes liv. Vilken kvinna ♥
 
• Min kärlek för Viktor är så oförklarbar. Vi delar en liten hatkärlek för varandra då och då, vi förtår varandra, vi litar på varann, vi älskar varann, vi ger alltid varandra en chans. Vi har ett trassligt och härligt förflutet, han och jag, Vi har vuxit i varandras armar. Vi har båda hjälpt varandra genom svåra perioder. Han är den jag kan berätta allt jag känner för, han är den jag litar mest på och han får mig att känna mig tryggare än någonsin. Även när vår relation balanserar på en tunn nylåntråd. Vet inte om jag riktigt tror på soulmates, men han är gode nära en sådan. För det var lite av ett under att han trädde in i mitt liv just när jag behövde honom som mest. 
aja vilket klibbigt kärlekssnack det blev ju.
 
• Jag ser mig själv just nu som bisexuel. En sexuell läggning är ingenting jag behöver, tycker att de i väldigt många fall är helt värdelösa och är inget jag egetligen har någon större användning för. Men jag har i alla fall funderat mycket på sexuella läggningar och kommit på mig själv att allt oftare, omevetet, se mig själv som bi. Så jag tänkte, varför dölja det.
 
Är jag knäpp som tänker såhär? Borde jag anta att jag hetero när jag inte har andra erfarenheter? Borde jag hålla käft istället? Bör jag skämmas? NeeeJJ.
 
Och nej, detta innebär inte att jag tänder på varenda qvinn jag stöter på.
Tyckte det kändes dumt att stänga en massa dörrar och låsa in mig i heterosexualiteten när jag är endast 17 år gammal. inget är förfan written in stone. 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Emmsor

Fy fasen vad fint skrivet, gud vad klok du är älskade vän <3

Svar: tihi <3
Johanna Torikka

2014-03-01 @ 00:18:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0